Abrahamsbergskyrkans nya ordförande har inlett sitt arbete på distans.

Vi hörs på telefon, Helen och jag. Som så mycket annat under våren 2020 får ett samtal om hur det är att väljas till ordförande för Abrahamsbergskyrkans styrelse ske på distans. Som så många andra har Helen bytt skrivbordsjobb och matlådeluncher med kollegor på Ekumeniska centret i Alvik mot hemmakontor och videomöten.

Vårt samtal rör sig dock främst om Helens nya uppdrag som ordförande för Abrahamsbergskyrkans styrelse. När jag frågar vad som fick henne att tacka ja till uppdraget blir det tyst en liten stund i telefonen. Helen tänker efter och säger sedan.
– Frågan om att bli ordförande var en som jag inte hade tänkt på att jag ville få.

Hon är tacksam för att församlingens valberedning gav henne möjlighet att tänka igenom frågan ordentligt innan hon gav ett svar. Att det blev ett ja känns dock väldigt naturligt när jag hör hur engagerad Helen blir när hon talar om Abrahamsbergskyrkan.
– Det är en öppen församling. En där olikheter får plats, det gillar jag!

Jag ser det inte men det låter som att Helen ler när hon beskriver Abrahamsbergskyrkans församling. De förebilder hon har och hur många församlingsmedlemmar lever ut sin tro i vardagen, låter den påverka livet som helhet.

 

Bodde i kyrkans lägenhet
Helen Åkerman har funnits med i Abrahamsbergskyrkan sedan slutet av 1990-talet. När Helen och hennes man, Daniel, först blev medlemmar bodde de i församlingens lägenhet i Blackeberg tillsammans med äldsta dottern Emilia. Sedan dess har familjen utökats med två döttrar till, Agnes och Signe.
– Jag brukar skämtsamt säga att jag har en man, två symaskiner och tre barn – men det är inte prioriteringsordningen! Symaskinerna är en stor del av mitt liv, jag använder dem ofta och gärna.
Att sömnad är en stor del av Helens liv framgår tydligt, hon syr bland annat i stort sett alla sina kläder själv. Sömnaden hänger också ihop med ett större intresse för återbruk, miljö och rättvisefrågor. Det är intressen som Helen egentligen inte
riktigt sett som intressen utan mer som ett sätt att leva. Det har alltid funnits med. Att dessa frågor, återigen, är på tapeten känns hoppfullt inför framtiden. Ett annat intresse Helen odlar är löpningen. Det är snarare avstånden än de snabba tiderna som står i centrum. De senaste åren har det blivit både maraton och Lidingöloppet.

 

Styrelsemöte på nätet
Det går inte att komma ifrån att mycket i församlingsverksamheten förändrats i och med Corona-pandemins intåg. En konsekvens är att den nya styrelsen ännu inte har kunnat träffas allihop tillsammans på samma plats. Istället har de mötts via videomöten. Det skapar utmaningar för en ny grupp att lära känna varandra. Just det är en av de saker Helen ser fram emot med sitt nya uppdrag.
– Det är viktigt att lära känna varandra, att bli medvetna om den kompetens och de erfarenheter som de olika personerna i styrelsen har. Redan nu har jag lärt mig nya saker om flera stycken, trots att vi känt till varandra i flera år!
När jag frågar vad hon ser mest fram emot när Coronakrisens begränsningar lättas och församlingen kan ses igen kommer svaret snabbt:
– Just att ses. Att få träffas och fira gudstjänst tillsammans igen. Det ser jag fram emot!

 

Text: Ida Hennerdal
Foto: Agnes Åkerman

Från Församlingsbladet “Livet” 2020 nr 02