Jesus är svaret
Arne Fritzon har givit några betraktelser över grundläggande fundament i kristen tro. Dessa har publicerats i församlingstidningen Livet under 2020. I den andra artikeln ger Arne Fritzon en betraktelse över Jesus.
Myrans irrfärder – och vår insikt om dess förvirring – kan förklara också Jesus.
Tidigare pastorn i Abrahamsbergskyrkan, min gode vän Erland Henriksson, lärde mig mycket. Ett av hans bravurnummer var historien om myrforskaren. När Erland berättade den historien ritade han samtidigt. Jag får här återge den med ord som en hyllning till en av mina stora pastorala förebilder som var genial att hitta talande bilder.
Det handlar om en myrforskare som upptäckte att en myra som hade gått från sin myrstack för att finna ett barr alltid hittade vägen tillbaka till stacken genom att följa sina spår och alltså fick gå tillbaka samma väg som hen hade gått dit, även om det betydde att myran fick gå en mycket lång omväg. ”Så dumt”, tänkte myrforskaren, ”tänk om jag kunde bli myra och förklara för myran att det finns en mycket kortare väg hem till myrstacken.” Så hände det som bara händer i fantastiska historier. Forskaren blev plötsligt en myra och befann sig bredvid den myra som forskaren ville hjälpa.
Behövde vara både ock
Men som myra visste forskaren ingen annan väg tillbaka än den som myror kände till, nämligen att följa myrans egna spår. För att myrforskaren verkligen skulle kunna hjälpa krävdes det att hen kunde vara människa och myra samtidigt: människa, för att kunna se problemet på ett annat sätt än myran, och myra, för att kunna kommunicera med myror. Forskaren måste på något sätt inkarneras, anta en kropp och bli myra utan att på samma gång sluta att vara människa.
På detta fantastiska sätt försökte Erland hjälpa oss att förstå poängen med det kristen teologi kallar inkarnationen: att Gud, som bär hela universum, blir människa i Jesus Kristus. Jesus är sann Gud och sann människa samtidigt. I det ekumeniska konciliet i Kalcedon år 451 uttryckte man det så här: Jesus är ”två naturer i en person, utan sammanblandning eller förvandling, men oupplösligt och oskiljaktigt förenade”.
Vacker formulering
Den kalcedonska kristologiska formeln som citeras ovan var resultatet av ett spel som både var teologiskt och politiskt. Man behöver inte gå in på de teologiska spetsfundigheter som denna formel navigerar bland. De är sannerligen teologiskt finlir på hög nivå. Man kan njuta ändå av formuleringen som jag tycker har något vackert, näst intill poetiskt, över sig. På det sättet blir det något vi kan meditera över och glädja oss åt.
Hur Gud och människa är förenade i Kristus är ett mysterium. Det som kännetecknar ett mysterium är att dess djupaste innebörd förblir okänd för oss hur mycket vi än försöker förstå det. Det är en djup ocean som vi kan förlora oss i och det är precis som det skall. Det är inte våra intellekt som skall bära mysteriet utan det är den verklighet som mysteriet är ett uttryck för som skall bära oss.
Vad är frågan?
Det berättas att en gång skrev någon ”Jesus är svaret” på en bergvägg vid en motorväg. Senare skrev någon annan bredvid dessa ord: ”Vad var frågan?”. Det är en klok fråga, för skall man ha nytta av ett svar behöver man veta vilken fråga som svaret är ett svar på. För att veta vilken fråga som Jesus är svaret på behöver vi läsa och vara tämligen väl bevandrade i den del av Bibeln som vi kallar Gamla testamentet. Om kristen teologi inte har sin grund i Gamla testamentet blir den rotlös.
I vår moderna tid har en nyckelfråga blivit om Gud existerar. Då blir det lätt att tänka att det Jesus gör för oss är att han visar att Gud finns till. Men i den tid då vår Bibel skrevs var detta inte en stor fråga utan Guds existens sågs som något självklart.
Frälsningsfrågan
Den svåra frågan var om Gud som skapat världen också kunde rädda och befria den ifrån det onda. Det är alltså inte kunskapsfrågan, huruvida Gud finns eller inte, utan frälsningsfrågan, hur Gud i Kristus befriar oss från det onda, som kristologin huvudsakligen är ett svar på.
Guds frälsningshandling i Jesus Kristus inleds med att Gud blir människa, juldagens händelse. Den fullbordas i Jesu död på korset, långfredagens händelse. Då bryts ondskans makt över Guds skapelse och detta manifesteras i Jesu uppståndelse från de döda, påskdagens händelse. En gång skall denna befrielse från ondskan komma i fullhet, domsöndagens händelse. Dessa fyra kyrkogångsdagar bildar tillsammans en god sammanfattning av Jesu betydelse för kristen tro.
ARNE FRITZSON
Teologisk sekreterare, Equmeniakyrkan. Medlem i Abrahamsbergskyrkans församling
Arne Fritzons texter i samma ämne: