Jazzen i Abra

Många förknippar Abra med musik och inte minst jazz. Men det är inte så konstigt: jazzen har funnits i Abras lokaler länge.

Redan 1956 spelade några ungdomar traditionell jazz under en gudstjänst i den året innan nybyggda Abrahamsbergskyrkan. Det var förmodligen första gången som traditionell jazz spelades i en svensk kyrka. Bandet kallade sig Måttbandet och hade slipsar i form av måttband.
Det ansågs av många olämpligt att spela den här typen av musik under en gudstjänst och det blev en viss debatt. Men ledningen var ganska tolerant och det kanske också spelade en viss roll att många av de jazzintresserade ungdomarna var barn till inflytelserika församlingsmedlemmar. Bland dem som spelade på guds­tjänsten fanns söner till riksdagsman Wiklund, stadsbyggmästare Jonsson och fysikprofessor Ingelstam, tunga gossar i församlingen!

Inte accepterat
Dans var inte heller riktigt accepterat i frikyrkliga sammanhang på den här tiden. Men många av ungdomarna ville ha dans ibland, åtminstone när de tog studenten. Bland de mera liberala föräldrarna fanns en viss förståelse för detta. Någon i den kretsen hade en hop­rullad linoleummatta hemma i källaren som de lånade ut när det skulle bli dans. Man var ju rädd om parkettgolven i sina Brommavillor. Mattan var försedd med prickar i olika färger och gick bland föräldrarna under benämningen ”prickiga synden”.
I Abrahamsbergskyrkan fanns från början en blås­­orkester som var mycket aktiv. Här fick många unga blivande jazzmusiker träning i notläsning och ensemblespel. Där fanns Hasse Ingelstam på trombon och hans äldre bror Bengt ”Bim” Ingelstam som spelade sopransax och tuba. Där fanns också Lasse Sundbom, ”Sumpen”, sedermera jazzpräst i skärgården, kor­nettisten Lennart Sörnäs och hans yngre bror Kalle. Trombonisten Gunnar Berglid var också med liksom John-E Franzén på klarinett, senare i livet berömd konstnär.
När min familj av missionsförbundare flyttade till Bromma och Abra­hamsbergskyrkan 1960, då var jag 17 år, fanns det många ungdomar i Abra som var intresserade av det som man kallade revival-jazz. Stickan Lindwall och Hasse Ingelstam spelade i stans bästa New Orleans-band, som hette Original Optimus Orchestra.
Hasse började spela trombon i 10-årsåldern när han fått en skiva med trombonisten Kid Ory i födelsedagspresent av sin äldre bror Bim. Men när han snart ville spela i ett band med Bim och andra betydligt äldre killar, satte föräldrarna ganska snart stopp för det. De tyckte att han var för ung för sammanhanget. Då började han istället först i Sumpens band New Orleans Bootblackers och sedan Optimus. Där spelade Hasse i ett antal år tills han fick ett erbjudande han inte kunde tacka nej till, att spela trombon i Jazz Doctors. Han efterträddes i Optimus av Gunnar Berglid.

Köpte begagnad banjo
Min nye Abrakompis Kalle Sörnäs/Zedell, som hade börjat spela trombon vid sidan om pianot, och hans äldre bror Lennart, som spelade trumpet och kor­nett, ville snart starta ett eget band, men de saknade kompsektion. Så Kalle övertalade mig att börja spela banjo och vår kompis Lasse Hagberg att spela trummor. På klarinett fanns redan John-E Franzén. Jag köpte en begagnad banjo och började med att lära mig lite olika ackord ur Göte Lovéns: ”Tenorbanjo – Lättfatt­lig nybörjarskola” som jag inhandlat på Gottfrid Johanssons musikaffär i Gamla Stan. Eftersom jag var helt oskolad musika­liskt, så var det största problemet i början att veta när man skulle byta ackord i låtarna, men så småning­om fick jag kläm på det också.
Någon basist hade vi inte heller men det fanns en liten kille som var väldigt intresserad av det vi spelade. Han hette Göran och var lillebror till en av våra tjejkompisar, Eva Lind. Görans föräldrar var också med i kyrkan och han hade börjat spela trumpet i blåsorkestern. Han hade också börjat intressera sig för basspel och hade byggt en elbas i slöjden. Sen köpte han en riktig basfiol för 230 kronor i en musikaffär på Kungsholmen. Den spelar han förresten på fort­farande.

Imponerande namn
Göran fick börja spela bas i vårt nya band, som fick det imponerande namnet The Original Superior Jazz Band. När vi så småningom började spela på fester, skoldanser och klubbar så förstod vi att hans föräldrar var mycket tveksamma till om lille Göran, typ 12 år, skulle få vara med. Men förmodligen var det så att bandets anknytning till kyrkan och att föräldrarna genom Eva kände flera av oss, på den tiden ganska välstädade ynglingar, gjorde att han fick fortsätta trots allt. Alla som är intresserade av svensk traditionell jazz vet att Göran så småningom skulle bli en av landets allra främsta basister när det handlar om klassisk jazz.
Lite senare kom det fram ett band med lite yngre musiker där några hade anknytning till kyrkan. De kallade sig Washboard Syncopators. Johan Wennlund (fram till nyligen ordförande i musikrådet i Abra) spelade trombon och Christer Hedlund kornett. Christer var son till den på sin tid välkände ”Nalenpastorn” John Hedlund som också tillhörde församlingen.
Det spelas fortfarande traditionell jazz ibland i Abrahamsbergskyrkan.

Johan Wennlund brukar kalla ihop ett tillfälligt band då och då med Olle Nilsson på kornett och Göran Bohlin på klarinett. Lasse Hagberg spelar trummor, Lasse Lindbeck bas, Lasse Axelsson piano och jag har gjort comeback på banjo. Ibland hoppar Krister Iwarsson in och spelar bas. Det blir mest spelningar på pensionärs­träffar i kyrkan.

Klassisk jazz
Dessutom har kyrkan under den senaste tiden blivit populär som konsertlokal för klassisk jazz. Hasse Ingelstam och hans sedan länge mer kände son Björn var i Abra senast Trettondag jul tillsammans med bland andra Göran Lind. Kustbandet spelade vid Lucia. Klarinettisten och saxofonisten Klas Lindquist, som bor i närheten, har också spelat flera gånger i Abrahamsbergskyrkan med olika grupper.
Lars Mjönes