Ett viktigt budskap i Apostlagärningarna är att den kristna kyrkan är etniskt övergripande. Också den som inte är jude kan integreras i den kristna gemenskapen utan att behöva bli jude. Rikard Roitto predikade i Abrahamsbergskyrkan den 26 januari. 

Rikard Roitto är docent i bibelvetenskap vid Teologiska högskolan, THS, och besökte Abrahamsbergskyrkan i slutet på januari för att predika utifrån Apostlagärningarna och föreläsa vid kyrkkaffet.

Rikard Roitto

Akademiskt noggrann vill han påpeka att evangelisten Lukas, som också skrivit Apostlagärningarna, har fler tyngdpunkter i sitt berättande. Men tesen om gemenskap utan assimilering tycker han är klar:

– I vår tid är det ett budskap med både etnisk och kulturell spets, att erbjuda gemenskap utan assimilering.

Rikard Roitto hävdar att apostlarna med detta inte ville göra det för svårt för människor. Men samtidigt står kristen gemenskap för något särskilt. Kraven på en personlig förändring finns där. De är omvändelse, dop som ger syndernas förlåtelse och delaktighet i den Helige Ande. Det i kontrast till den här tidens olika religiösa kulter med oklara förutsättningar för tillhörighet.

Blir ett bevis

Därför är den Kristustroendes delaktighet i den Helige Ande ett så viktigt inslag i Apostlagärningarna. Andeuppfyllelsen blir beviset för att ickejudar, hedningar, får vara med i församlingen, säger Rikard.

– När man predikar utifrån Lukasevangeliet, ska man alltid fråga sig vad det finns för koppling till Apostlagärningarna. Det som Jesus uttrycker enligt Lukas, försöker lärjungarna forma församling av i Apostlagärningarna.

Berättelserna om lärjungarnas verksamhet och de första församlingarna utspelas kring 30-60 efter Kristus. Lukas skriver cirka 50 år senare och vill minnas den tidigaste kyrkan på ett sådant sätt att den blir mönsterbildande för framtiden.

– Apostlagärningarnas ideal för den kristna gemenskapen är att den ska vara tät och rik. Här delas inte bara gudstjänst utan också egendom. Även om vi idag inte delar allt vi äger i församlingarna, är det viktigt att vi frågar oss hur vi tänker om egendom, menar Rikard. Är det vi äger bara något eget eller är det en gåva för att tjäna andra människor?

Ambivalent förhållande

I Apostlagärningarna är kristendomen ännu ung. Synen på mänsklig frihet och människans värde är annan än i det förhärskande romerska riket, men berättelserna kräver ingen samhällsförändring.

– Kyrkan står i ett ambivalent förhållande till myndigheterna i Apostlagärningarna, säger Rikard Roitto. Ibland spelar de romerska myndigheterna en positiv roll för kyrkan som när Paulus skyddas under upploppen i Efesos. Ibland framstår myndigheterna som korrupta som när Paulus fängslas i Jerusalem.

Rikard tycker att det här ambivalenta förhållandet åter är aktuellt, när kristendomens långa era som statsreligion är över. Kyrkan uppskattas ofta som social aktör. Men den har också en kallelse att protestera mot den rådande ordningen, som det till exempel är nu i Sverige med kyrkornas starka reaktion mot utvisningen av ensamkommande afghanska flyktingar.

Att studera Apostlagärningarna är ett särskilt tema för Equmeniakyrkan och dess församlingar det här verksamhetsåret. Genom projektrubriken ”till jordens yttersta gräns” lyfter Equmeniakyrkan också fram missionsuppdraget under temaåret.

Missionen har fått kritik

Missionen är ibland en känslig del av kyrkohistorien genom att den tidvis kopplats till europeisk expansionism och kolonialism. Vi har fått en kritisk diskussion om missionens roll och effekter.

För Rikard är det viktiga att mission sker på ett respektfullt sätt. För den är ju egentligen självklar:

– Missionsbefallningen är en viktig del av kyrkans identitet. Och i ett demokratiskt samhälle vill vi att folk ska påverka varandra. Har man upplevt något oerhört positivt, vill man att andra ska kunna ta del av det.

Det är det enkla grundbudskapet i Apostlagärningarna.

Text och bild: Anders Mellbourn