Corona-pandemin utmanar oss alla, även församlingens vanliga former och strukturer. Inga Johansson reflekterar över hur Abrahamsbergskyrkan hanterat situationen.

Några veckor och så är det säkert över, tänkte nog flera av oss. Så kom Folkhälsomyndighetens restriktioner och regeringens beslut om förbud för större samlingar, max 50 personer. Allt för att förhindra smittspridning av coronavirus.

Församlingens krisgrupp, där också AbraUng ingår, aktiverades och möttes via länk varje dag från slutet av mars. Vi insåg att vi måste ge tydliga besked om att nu måste vi ställa om, ta ansvar och göra allt vi kan för att skydda varandra och oss själva. Men hur skulle vi nu kunna fungera som kyrka och församling? Hur skulle vi göra med gudstjänster, barn och ungdomsverksamhet, samlingar för äldre, körer, Reprisen och andra samlingar?

Det kändes tungt att skicka ut meddelande till AbraUngs deltagare, barn och unga, om att nu kan vi inte ses, nu måste vi pausa verksamheten. Lika svårt var det att rekommendera alla 70+are att stanna hemma och ta paus från sina uppdrag, att pausa Reprisen och Mitt på dagen-träffarna och inte kunna möta alla besökare. De första veckorna begränsade vi antalet gudstjänstbesökare och sände samtidigt gudstjänster live via länk. Men smittspridningen ökade i Stockholmsområdet och beslutet blev att ställa om helt och hållet och endast sända gudstjänster via webben.

Att vara församling i Coronatider har tvingat oss att tänka nytt och hitta nya sätt att fungera som kyrka. Du och jag, där vi finns, är Abrahamsbergskyrkans församling. Församlingen upphör inte och Gud är gränslös, finns ständigt nära, vet om vårt liv och möter oss där vi finns oavsett restriktioner.

Församlingsliv handlar mycket om relationer och gemenskap, om att visa varandra kärlek och omsorg. Vi behöver varandra och vi behöver få mötas för att dela tro och liv. Kanske är det först nu när vi inte kunnat mötas som vi förstår hur viktig gemenskapen är och hur beroende vi är av varandra.

Vi har nu fått pröva på att mötas på nya sätt! Mobiler, sociala medier och andra digitala verktyg har hjälpt oss att fortsatt ha omsorg och hålla kontakt med varandra. Vi ringer, skickar sms och chattar med varandra, pratar en stund och håller tillsammans modet uppe.

Tack vare frivilliga tekniker i kyrkan har vi kunnat sända gudstjänster, årsmöte och församlingsmöte via webb. AbraUng har fixat till aktiviteter och sång för barn och unga på Instagram. Någon har sagt att Abrahamsbergskyrkan har blivit mer synlig nu genom alla webbsändningar. Det är något att tänka på även i fortsättningen! Hur gör vi vår kyrka mer synlig och tillgänglig för flera?

Aldrig har det nog betts så många böner som nu i Coronatider. Vi känner alla av oro och rädsla. Oro för sjukdom, för nära och kära. Vi tänker på den som förlorat någon älskad, på arbete och ekonomi, på människor i utsatthet runt om vår värld.

Behovet av att vända oss till Gud i bön känns mer angeläget än någonsin. I bön kan vi som församling mötas, inga restriktioner kan hindra möjligheterna att bära varandra, vår församling och vår värld i bön till Gud.

Låt oss fortsätta bära varandra, vår församling och vår värld i förbön!

 

 

Text: Inga Johansson
Foto: Magnus Höij
Från Församlingsbladet “Livet” 2020 nr 02