Välkänt, men gärna lite utmanande. För­samlingsmusiker Jenny Nilsson hittar gärna på nytt i sina grupper.

Må bra-kören för dag­lediga träffas varje måndag. Det är en ny kör som Jenny Nilsson har startat. De börjar med lite gympa, och övar röstteknik. De flesta sånger är kända, några är nya. Ingen stämsång, men kanske kanon, berättar Jenny.
– Kören ska vara öppen för alla. Det är många som inte sjungit på länge men som tycker om musik. Det är bevisat hälsosamt att sjunga, och att sjunga tillsammans med andra. Jag som älskar att sjunga vill att alla ska få uppleva sång och musik, säger hon.
Jenny Nilsson är sångpedagog, ursprungligen från Örnsköldsvik. Hon arbetade som kulturpedagog i Göteborg med språkutveckling för barn när hon fick jobb i Abra för sju år sedan.
För ett år sedan tog hon ledigt från kyrkokören Canta Felice. Nu jobbar hon mindre kväll och helg och har kunnat starta den nya kören. Annars är det mest barn Jenny träffar under veckorna.
I mötet med de riktigt små barnen, på småbarns­musiken, blir det tydligt hur musiken berör ända från riktigt tidig ålder.
– Barnen är alltid skeptiska första gången. Nästa gång de kommer hit vet de vad som ska hända. De börjar skratta och känner igen sångerna. De gör rummet till sitt. Det blir deras arena och musiken är för dem. Det är häftigt, säger hon.
På torsdagskvällar är det varmt i församlingssalen. Skor på golvet i entrén, korv i kastrullen och en och annan uppvärmd middagslåda. Plötsligt dyker Krister Iwarsson upp med sin basfiol, för att snart ta trapporna ned till barnkören.
Många av barngrupperna, och barnens föräldrar, träffas på torsdagar. Jenny Nilsson rekommenderar församlingsmedlemmar som inte redan varit där att hälsa på. Och tvärtom, hoppas hon att fler barnfamiljer får uppleva möjligheten till reflektion i söndagsgudstjänsten.
– Det är två olika slags gudsmöten, säger hon.
Jenny och dem hon jobbar med strävar efter att alla samlingar i kyrkan ska vara en gudstjänst i miniformat, berättar hon.
– Vi har en inledning där vi möts och ser varandra. När vi sjunger så pratar vi om texterna. I bästa fall blir det en form av predikan och så har vi en bön på slutet. Varje samling har sin puls och sitt upplägg.
Sverige har länge varit ett körland. Men körlivet har förändrats. 1960-, 70- och 80-talens många och stora körer har gradvis ersatts av kortare körprojekt.
Det finns många fördelar med avgränsade musikprojekt, tycker Jenny Nilsson. Det kan bli hög musikalisk kvalitet och är en särskild gemenskap slutföra ett projekt tillsammans.
– I en kör som träffats länge smälter rösterna samman och det blir en gemensam andning och puls. En kör kan bli ett instrument, något annat än 20 solosångare.
Jenny gör gärna små projekt i grupperna. I våras jobbade barnkören Abrakadabra med improvisation och rytmer, men Jenny är inte säker på i vilken utsträckning de la märke till det. Och Musikal­kören har bytt namn till Singsalabim och satt upp en musikal om att vara efterföljare i vardagen.
– Det var nog min idé för att det är så roligt att prata med barnen och höra deras tankar. Vi skrev text och utifrån det skrev jag musik. Jag hittade någon sång som passade in, men de mesta har jag skrivit själv.
Hon har också skrivit sången Vi är alla Guds barn som är en del i varje söndagsgudstjänst.
– Jag tänkte att det var bättre att fundera på vad vi ville ha och skriva utifrån det. Det är inte alltid barn med i gudstjänsten men vi vill att barn ska vara en del av gudstjänsten. Egentligen är vi alla barn och vi säger att vi är Guds barn. Då är det inte så konstigt att sjunga om att man varit barn, oavsett om det är i ett eller hundra år som texten går. Och då fick det bli den texten.

Erika Wermeling